INTEXTERIÖR

Konst är överallt och estetik har blivit ett av våra primära behov.  Skönhet och ordning ska ge oss harmoni, men även oordningen är estetisk. Själv ser jag mig gärna som en radikal estetistiker, ett fan av det konstnärliga avant gardet samt en slav för form och material. Länge var design och konst skilda begrepp, design skulle i första hand vara funktionellt och ändamålsenligt medan utseendet kom i andra hand. Idag ser det annorlunda ut, möbler fungerar som konstverk i hemmet, inredning är visuellt och har för längesedan bildat en egen gren på begreppet konst. Trots detta saknas designanalyser i inredningsmagasinen, man väljer att publicera reportage om rika familjers husköp och trädgårdar istället för innovativa arkitekters, designers, trådgårdsarkitekters och andra konstnärers verk. Förstå mig inte fel, jag finner ett stort nöje i människors hem och inredning, särskilt de extrem personligheternas. Inget säger väl så mycket om en människa som hur den lever. Nu brukar dock inredningsreportagen istället handla om så populistisk inredning som möjligt. Vad beror detta på? Varför får jag en tom känsla av yta och skvaller när jag öppnar de svenska inredningstidningarna, hur kommer det sig att det bara publiceras kommersiellt skräp? En stol är alltid en stol. En lampa är alltid en lampa.

Jag vill med denna blogg introducera nya sätt att tänka när det kommer till inredningsjournalistik, jag hoppas inte kunna skapa revolution men kanske visa de mer osynliga uttrycken i designobjekten som man tyvärr förbisett i svenska inredningsblaskor. Jag ger er en blogg fylld med mina begär, my obsessions, inspiration och galna idéer. Om inte annat, se det som ögongodis.
Enjoy!