Ji-Hyon Yoo

Följ min blogg med bloglovin



Jag finner ofta asiatisk design vara mer nyskapande än det som produceras i västvärlden, vad detta beror på har jag svårt att sätta fingret på. En korean som i vilket fall skapat en intressant servis är Ji-Hyon Yoo, vars tallrikar, skedar och muggar alla har inslag av grenar. Kollektionen heter "Vessel of tears" vilket skulle betyda ungefär "tår-behållare" och har inspirerats av dagg på kvistar.





Exempel ur kollektionen

Tallrik/Skål

Bägare/Kopp

Sked

Gustavsberg

Ett tips till alla som bor nära en återförsäljare av Gustavsbergs porslin är att ta hem deras katalog "GUSTAFSBERG- MADE IN GUSTAVSBERG SWEDEN". Förutom inspiration innehåller den fakta och bakgrunden till de mönster och designer porslinsfabriken producerat. Mina personliga favoriter är Stig Lindbergs "Ribb" från 1955, "Gobelet" av Wilhelm Kåge men även det lite nyare "Julpaketet" av Margareta Hennix. Har ni någon gammal Gustavbergskopp stående hemma? Själv suktar jag efter min bästa vän A's kaffeservis.

Spisa Ribb, design Stig Lindberg

Tallrik, Julpaketet, design Margareta Hennix

Gobelet, design Wilhelm Kåge

Tony Duquette

Extravagant är en underdrift när man betraktar den kaliforniske designern Tony Duquettes interiör. Luxuriösa skulle jag vilja beskriva de fantastiska miljöerna, då detaljer som uppstoppade fåglar, hjortkranium och ljuskronor är återkommande. För att inte tala om de himmelska sängarna. Det som borde vara för mycket blir istället ett perfekt exempel på smak och upplevelsen när man befinner sig i de högtakade rummen bör vara oslagbar. Nog märks det att Duquette arbetade inom teater och kostym, det är pampigt, mäktigt och vampigt. Stilrent och plottrigt på samma gång, så tacky att det är classy.
 Tony Duquette Tony Duquette Tony Duquette Tony Duqette

En utredning av inredning

Konst är överallt och estetik har blivit ett av våra primära behov.  Skönhet och ordning ska ge oss harmoni, men även oordningen är estetisk. Själv ser jag mig gärna som en radikal estetistiker, ett fan av det konstnärliga avant gardet samt en slav för form och material. Länge var design och konst skilda begrepp, design skulle i första hand vara funktionellt och ändamålsenligt medan utseendet kom i andra hand. Idag ser det annorlunda ut, möbler fungerar som konstverk i hemmet, inredning är visuellt och har för längesedan bildat en egen gren på begreppet konst. Trots detta saknas designanalyser i inredningsmagasinen, man väljer att publicera reportage om rika familjers husköp och trädgårdar istället för innovativa arkitekters, designers, trådgårdsarkitekters och andra konstnärers verk. Förstå mig inte fel, jag finner ett stort nöje i människors hem och inredning, särskilt de extrem personligheternas. Inget säger väl så mycket om en människa som hur den lever. Nu brukar dock inredningsreportagen istället handla om så populistisk inredning som möjligt. Vad beror detta på? Varför får jag en tom känsla av yta och skvaller när jag öppnar de svenska inredningstidningarna, hur kommer det sig att det bara publiceras kommersiellt skräp? En stol är alltid en stol. En lampa är alltid en lampa.

Jag vill med denna blogg introducera nya sätt att tänka när det kommer till inredningsjournalistik, jag hoppas inte kunna skapa revolution men kanske visa de mer osynliga uttrycken i designobjekten som man tyvärr förbisett i svenska inredningsblaskor. Jag ger er en blogg fylld med mina begär, my obsessions, inspiration och galna idéer. Om inte annat, se det som ögongodis.
Enjoy!

RSS 2.0